Från blogg till Youtube-kanal till hemsida.

Jag har den senaste tiden börjat tänka om en del gällande min kanal. Ursprungligen så var den bara en nödlösning eftersom det inte gick att nå ut med idéer genom blogg eller sociala medier. Men nu när jag känner att jag lyckats med den delen tror jag det är dags att återvända till text-formatet igen.

Kanalens tidiga period var väldigt seg. Det tog flera månader innan jag hade några lyssnare alls. Det tog lite fart när Alternativ för Sverige lanserades och jag kommenterade avhopp från Sverigedemokraterna, men det stora genombrottet kom efter valet då jag i ett svagt ögonblick gjorde en inspelning om att resultatet var riggat. Det var helt klart en intressant upplevelse att gå från 200 lyssnare per video till att plötsligt ha en video med 50 000 lyssnare. Det finns säkert de som ler åt detta “genombrott”, men även om kanalen är liten så måste ändå en tripling av antalet subscribers beskrivas just så.

Sedan dess har det gått utför och det finns goda skäl till det. Podcasts eller videos är inte mitt medium. Jag har klara begränsningar som gör att få orkar följa kanalen och det hjälper nog inte heller att jag inte är konsekvent vad gäller innehåll.

När nu tillväxten för kanalen stannat av vid cirka 1400 subscribers så tänker jag att det är dags att återgå till den ursprungliga tanken om att använda kanalen till att nå ut med idéerna, men skriva texter på hemsidan. Ett format som jag tror lämpar sig betydligt bättre för de rätt komplexa idéer jag har, och också ett sätt att komma till rätta med mina tillkortakommanden som kommunikatör.

Min tanke just nu är att använda kanalen för marknadsföring av hemsidan. Kanske gör jag i framtiden videos där jag sammanfattar några texter i taget.

Jag tänker inte helt överge kanalen i övrigt, men jag ser den som mer lämpad för en dialog med publiken. Det stod klart för mig att mina begränsningar som kommunikatör gör att den serie med strategier för att krossa PKismen som jag påbörjat inte kommer fungera. Mitt problem är ofta att jag glömmer bort publiken och istället utvecklar idéer för mig själv, eller att jag inte inser att publiken inte kan läsa mina tankar. Dessutom växer ju teorierna allt mer och det blir omöjligt att utgå ifrån att publiken redan känner till alla idéer och definitioner.

Just nu lutar jag åt att använda mig av live-streaming så att tittarna får chansen att ställa frågor och kanske ta ner mig på jorden igen emellan åt. En discord-kanal vore antagligen en bra tanke också. Jag tror att öppna diskussioner kan bli väldigt givande för rörelsen, för jag märker hur inspirerad jag själv blir i mitt tänkande av att diskutera med tittare i kommentarerna till inspelningarna.

En fördel med text-formatet är förstås att det blir möjligt att referera till delar av teorierna och de blir mer tillgängliga i allmänhet. Just nu blir det allt för ofta att jag som svar på frågor säger “Jo, jag tror jag pratade om det där i en tidigare inspelning. Tror det var någon av inspelningarna om Annie Lööf”. Det är inte särskilt hjälpsamt och inte heller är det rimligt att förvänta sig att folk ska lyssna sig igenom hela inspelningar bara för att hitta den där lilla detaljen.

Så det är var Kulturkriget står just nu. Har ni några tankar så är de väldigt välkomna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.