Vad är en “ism”? – Definition för diskussionen i JBP-gruppen

  • En ism är ett komplex av idéer organiserade utifrån en central idés kärna.
  • Ismens rötter knyter an till en eller flera behov hos människan. Det är en förutsättning för att den ska utvecklas till en ism.
  • Eftersom ismen fungerar så effektivt så tar den kontroll över människans medvetande och omformar verkligheten både mentalt och fysiskt.
  • Ismens kärna förverkligas i världen och i människors sätt att tänka och känna.
  • Andra idéer underordnas den ledande idén utifrån hur väl de uppfyller dess syfte. Detta utgör ismens idé-komplex.
  • Ismen existerar hela tiden i en dynamisk kontakt med en verklighet och i ett ekosystem av andra idéer och ismer.
  • En ism kan vara en kultur, en religion, en ideologi, ett paradigm, en teori, ett principsystem osv. Som dominerar människans medvetande.

Min definition av “ism” är en idé som avgrenat sig så att den utgör ett eget idé-komplex. En idé är att likna vid ett frö som slagit rot i människans medvetande, och det som avgör vilka idéer som utvecklas till ismer beror på hur väl de kan tjäna människans behov. Ismernas rötter sträcker sig ner till de absolut mest fundamentala behoven hos människan och det är där i de grundläggande begären de hämtar sin energi och växtkraft. De verkliga Yggdrasilerna till ismer har en så enorm kraft att de tar kontrollen över hela människans väsen och verklighet.

Om vi använder kapitalismen som ett exempel på en yggdrasil så består dess ursprungliga idé av medvetenheten om avkastningens värde. Den idén knyter an till vårt behov av överlevnad, men också social status och liknande behov. Den lockar oss med löften om avkastning och tillväxt, men dess agenda är en annan. Dess egentliga kärna är effektiviteten. Det som gör den så stark är att vi känslomässigt drivs att nyttja den i vårt tänkande, men snart så blir vi själva utnyttjade istället.

Idéer är därför som väsen med en egen vilja, och kapitalismen kan personifieras som demonen Mammon. Han besätter människan genom att utnyttja hennes girighet. Han väcker en medvetenhet hos henne om kraften i ränta-på-ränta. Ju mer förståelsen av idén fördjupas – ju hårdare rötterna binder sig i medvetandets djup – desto starkare grepp får Mammon över människan. Gradvis glider hon över i en ny verklighet av lönsamhet, tillväxtpotential och stordriftsfördelar. Först erövras den mentala rumtiden gradvis, och därefter den fysiska rumtiden. Det sker genom ett dynamiskt växelspel mellan medvetande och värld. Mammon ger en fantastisk framgång till alla de som underkastar sig hans vilja, medan övriga går under efter generationer i fattigdom. Människan odlar jorden till hans ära, de bygger väderkvarnar, hamnar, järnvägar…

Precis som en människas verkliga karaktär avslöjas av det hon gör av vana, avslöjas också Mammons sanna natur i denna rutinmässiga strävan. Han är ett väsen för han har en vilja. Hans mål är inte avkastningen som sådan, utan effektiviteten. Människans girighet driver henne hela tiden mot allt extremare effektivitet. Hela naturen förslavas genom människan. Evolutionen ersätts av lönsamheten. Frågan är inte hur väl något är anpassat efter en naturlig miljö, utan om dess existens kan motiveras av en efterfrågan. Kapitalismen är genom människan i full gång med att konsumera Moder Natur.

Människans tänkande omformas samtidigt av förändringarna i den fysiska världen. Hon tänker järnvägstankar, avkastningstankar och drömmer om alternativkostnader. Hennes medmänniskor blir konsumenter att manipulera; och på så sätt tränger Mammon ner i djupet av människans medvetande och anpassar hennes känslor och värderingar. Människan blir inte bara besatt av en girighet utan också driven av andras girighet till en besatthet av frosseri. Mammon hjälper människan att förverkliga alla hennes mest lönsamma begär. Hon strävar inte bara efter sin egen avkastning utan indirekt också efter att genom sitt konsumtionsmönster förverkliga andras strävan mot lönsamhet.

Kapitalismen är alltså också i färd med att utplåna kulturen. Omforma den för nyttomaximerande och lönsamhet. Julen blir kommersialismens högtid, Halloween importeras och ersätter allhelgona. De kulturella särarterna utplånas eller kommersialiseras eller effektiviseras.

Till sist inser människan att hon sålt sin själ. Idén är inte längre hennes tjänare utan hennes herre. Hon kan inte längre välja att slå sig fri för hon och hela hennes värld är beroende av idén om avkastning för sin existens. Idén har gått från en omedveten ism till en medveten. Kanske rationaliserar hon för sig själv att lösningen bara är ännu mer kapitalism, ännu mera tillväxt.

Medvetenhet om något leder till sist fram till att man namnger denna demon. För ord är magiska och ger människan makt över världen och sig själv (sen är ju även språket en idé, så människan är egentligen fortsatt maktlös (man kan egentligen säga att hela existensen är språket eller åtminstone underordnat språket beroende på hur strikt man definierar språket)). Genom att ringas in och definieras så blir demonen en del av verkligheten, den blir något som man kan tänka kring och förhålla sig till. Den är inte längre en mystisk kraft utan något begripligt, och rent av något banalt. Det gäller så väl kapitalism som PKism. Nu kan man se monstret och se vad den sysslar med – och kanske man till sist också kan utföra en exorcism.

Man kan om man vill ha åsikten att det är när den får sitt namn som den blir en verklig ism. Det är då man börjar reda ut den ursprungliga idéns trassliga rotsystem och grenverk och man börjar se att ismen är ett helt ekosystem av mindre idéer. Ett Pantheon om man så vill. Mammon var den högsta demonen i vår kultur innan PKismen, och alla andra idéer inordnade sig enligt hans första bud: effektivitet. Det handlar om idéer och ismer så som naturvetenskap, statism, liberalism och industrialism. Men även responser och reaktioner så som den horaktiga demokratin och rent av marxismen är kapitalismens avkomma. De delar dess dna i form av materialistisk effektivitetsfixering.

De som har en snävare syn på ismerna ser ismer som något som kräver en medveten identifikation med ismen. Dvs. Att det finns människor som kallar sig kapitalister, liberaler eller PKister. PKismen är i den meningen ännu inte en medvetandegjord ism, utan en omedveten sådan; en ism som människor lever i enlighet med utan att själva förstå det. Man kan dock invända att PKismen är medvetandegjord i tillräcklig utsträckning redan men att den går under andra namn, kanske främst progressivism, postmodernism eller möjligen humanism.

En demon som kapitalismen kan bara sluta på ett sätt. Den drivs att bli mer och mer dominerande tills den hotar sluka solen, dvs den driver sin effektivitet så långt att den blir självutplånande och når de ekonomiska modellernas slutgiltiga steady state – den perfekta jämvikten på alla marknader. Det sker när det inte längre finns någon tillväxt att hämta någonstans i tid eller rum. Det är den finansiella värmedöden. En sorts kapitalistisk sigularitet – något som förstås aldrig kommer hända eftersom andra idéer tar över när det gamla trädet försvagats tillräckligt, eller också skapar dess framfart nya problem som ger upphov till obalans. PKismen, miljörörelsen, den återuppstående konservatismen och förhoppningsvis mina idéer, är utmanare som försöker erbjuda svar på de nya behov som kapitalismen skapat.

PKismens kärna och frukt är tomheten/lögnen. Dess rötter sträcker sig ner i de andliga behoven av moral och tro, men också makt, stolthet, mening, identitet. Mer förenklat kan man säga att PKismens rötter hämtar sin energi från den tomhet och meningslösheten som människor känner i det kapitalistiska samhället. Tomheten är det första och det sista. Den är en ism som driver människor till att ljuga för att skapa en mening och en identitet, men som i processen bryter ner allt av värde och skapar en än djupare tomhet.

Och mitt förslag är förstås att kontra PKismen med sanning och ärlighet. En ism som bygger upp istället för att bryta ner.

2 reaktioner till “Vad är en “ism”? – Definition för diskussionen i JBP-gruppen”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.